Slut på semestern

Standard

Då var fyra veckors sommarledighet över. I morgon blir det att ta på västen och ”stämpla in”. Med anledning av brist på vikarier var vi tvungna att för andra året i rad dela upp semestern i tre perioder. Att gå på semester så här tidigt (eller vänta till augusti också för den delen) kanske inte är det mest optimala. Ungarna är ju kvar i skolan en dryg vecka i början innan man kan få vara en del av deras sommarlov. Sen så känns det väl si så där att veta att semestern nu är slut när två månader av sommaren återstår. Dessutom är det nu två månader när vi inte har ordinarie bemanning. Sommaren innebär ju per definition ökad belastning för ordinarie personal. Vanligtvis en period vila och en period jobb. Nu har alltså perioden med lägre ordinarie bemanning ökats med en månad dvs den är dubbelt så lång. Trots detta har det ändå varit skönt med fyra veckors vila från arbetet. En period att samla krafter innan man drar igång och kör ett år till.
Sommarsemestern är något vi ska vara rädda om. Det är en lagstadgad rättighet att få fyra sammanhängande veckors ledighet under perioden juni, juli och augusti. Att utnyttja detta anser jag är viktigt ur framför allt två perspektiv. Det ena är vilan i sig. Helt enkelt att koppla bort arbetet och ladda batterierna. Det andra är att rätten till sommarsemester är ifrågasatt (!) Att ta bort denna rättighet skulle kunna lösa krisen i vården under somaren. Enligt uppgift finns det ”krafter inom SKL som vill ta bort denna rättighet”. Det kan förvisso kännas lockande att anta erbjudande från arbetsgivaren att stå över en semestervecka mot en ekonomisk ersättning typ bonus. Men då ökar också argumenten för att sommarledigheten faktiskt inte behövs. Frågar du mig så tror jag faktiskt att vi behöver sammanhängande vila på sommaren. Tänk dig värsta scenariot; att semestern fördelas över hela året. Man jublar knappast om man får sin ledighet i november.
Nu kanske jag överdrev en aning men jag tycker ändå att vi ska ha rätten till ledighet i åtanke när sommaren kommer. Bonus kan verka lockande men hellre bättre arbetsmiljö och högre lön hela året. Det skulle nog lösa mycket.
Då återstår bara att för denna gång önska en fortsatt härlig sommar och ett spännande avslut på fotbolls-VM. För oss som skulle vilja haft med Sverige i VM kommer förstås inte spänningen i närheten av straffdramat som utspelade sig den 10 juli för exakt 20 år sedan. Till er som är så unga att ni inte kommer ihåg kan jag upplysa er om att Sverige hämtade hem ett brons men att de flesta idag främst minns straffläggningen i kvartsfinalen mot Rumänien. Jag gissar ändå på att någon redan berättat detta 😀
Nog om fotboll! Nu önskar jag er en skön vila och vackert väder!
På återseende
/Stefan

Annonser

Vad är positivt med ditt jobb?

Standard

Det mullrar och kokar rejält kring sjuksköterskebristen i allmänhet och arbetsvillkoren i synnerhet just nu. Dagligen kan vi ta del av nyheter om uppror, akuta lösningar och oro för patientsäkerheten. Men varför stannar vi då kvar i yrket om det är så hemskt som det låter?
Ibland kan det nog vara bra att stanna upp och tänka till.
Ganska nyligen var jag på en arbetsmiljöutbildning. En fråga som ställdes av föreläsaren var: ”vad är positivt med ert jobb? ” Frågan följdes av tystnad. Det där var vi inte riktigt förberedda på. Vi lyckades förstås krafsa fram några positiva svar till slut men det blev en liten tankeställare. Nu har jag förstås grubblat lite mer och inser att yrket trots allt är riktigt bra. I grund och botten kan jag gå tillbaka till där allt en gång började för ungefär 14-15 år sedan. ”Jag vill jobba med människor”. Det fanns förstås behov av personal inom vården så varför inte testa?
Kanske var man lite mer vågad på den tiden? Jag tänkte inte så mycket på det då men nu i efterhand kan jag tycka att det var lite udda eller hur man ska uttrycka det. Jag stod i startgroparna för vuxenlivet, hade muckat för inte så längesedan, jobbat i butik och försökte hitta ackorden i något som skulle föreställa ett rockband. Dessutom född, uppvuxen och boende i en bruksort. Att välja bruket var förstås aldrig ett alternativ men vården hade jag nog inte grubblat så mycket på inför studenten. Men så blev det. Och jag trivdes utmärkt. Det var en ny värld som öppnade sig.
Sen gick det ganska fort. Undersköterskeutbildningen revs av på drygt ett år och tog mig vidare till slutenvården. Sen vidare till det stora klivet in på Karlstads universitet och sjuksköterskeprogrammet. På den vägen är det. I dagarna har jag varit legitimerad i nio år.
Jag ville ju jobba med människor och det har varit många som passerat under resans gång. Yrket har gett förmånen att lära känna alla typer av människor. Den helt alldagliga ”farfar” i radhuset, en multisjuk ”farmor”, ”den konstiga gubben” och en hel del människor som du inte trodde fanns. Alla dessa människor är med och berikar yrket. Var och en på sitt sätt. Inte minst den äldre befolkningen. Vårdyrket ger unik erfarenhet om hur olika liv kan se ut och utbildningen ger intellektuell stimulans. Men hur vi än vrider och vänder så kommer vi nog inte i närheten av den livserfarenhet som de gamla bär med sig. Att ta del av detta är en av många positiva saker med mitt jobb.  Kanske är det just därför jag trivs bra med ”äldrevården”. Jag må ha en akademisk examen med en specialistutbildning på det men vad livet handlar om vet jag i jämförelse väldigt lite om. Jag kan lotsa patienter rätt i vårdapparaten, ta hand om och vårda människor som är i behov av min hjälp. Men när det kommer till frågan om hur själva livet ska levas får jag backa, lyssna och reflektera. Och ta del av de äldres visdom. Kanske är det denna blandning som är det bästa när allt kommer omkring. Det ryms mycket visdom under taket på ett kommunalt särskilt boende.
Kampen för bättre arbetsmiljö och rättvisa löner är också en kamp för att höja statusen på världens bästa yrke. Vi fortsätter för att det trots allt finns många positiva aspekter på det vi gör.

Apropå äldres visdom så har jag i släktskapet en dam som är inne på sitt 99:e år. Under ett samtal var det som om hon sammanfattade nästan hundra års livserfarenhet;  ”om man sköter sig och får vara frisk går det bra”.
Det var allt för denna gång. Nu börjar min sommarsemester men det dyker säkert upp något inlägg lite då och då.

/Stefan