Dubbel lön för sjuksköterskevikarier i Årjäng!

Standard

Det låter kanske som ett oseriöst erbjudande från något bluffbolag som du scrollar förbi i facebookflödet under reklampausen i Let’s dance. Men det är det inte.
Som de flesta känner till så verkar sommaren 2015 bli den värsta hittills gällande sjuksköterskebristen. Det är en tuff kamp mellan arbetsgivare som ska bemanna sjukvården när ordinarie sjuksköterskor ska ta ut sin lagstadgade rättighet om fyra veckors semester under sommarmånaderna.
På detta slagfält stormar nu Årjängs kommun ut och erbjuder vikarier 150 kr per timme utöver ordinarie lön. Ordinarie lön är minst 155 kr timme. Således kan vikarierande sjuksköterskor få en lön från minst 305 kr per timme. Om man räknar ut vad detta motsvarar i månadslön hamnar vi på rekordsiffran 50 325 kronor. Semestertillägg tilkommer förstås. Här har vi lägsta lönen för sommarens vikarier 2015. Landstinget erbjuder enligt uppgift ingångslön på ca 25 000. I Årjäng blir det alltså minst dubbelt upp i sommar. Denna ersättning gäller vecka 25-32. Två månader alltså.
Nu kanske du säger att pengar inte är allt. Jag håller med. Som jag skrivit tidigare så har vi till vardags de lägsta löner bland värmlands kommuner. Men jag jobbar kvar ändå. För att jag trivs och tror på det vi gör. Vi har kul tillsammans även om vi ofta måste jobba mycket hårt. Men det gör ju sjuksköterskor. 
Vi har också mycket gott samarbete med andra yrkesgrupper som biståndsbedömare,  rehab, hemtjänst och områdeschefer mm. Revirpinkande passar liksom inte in i våra verksamheter. Vi drar åt samma håll. Detta har jag känt som något unikt faktiskt. Man hör ju berättelser om kommuner där det absolut inte ser ut så här.
Bekräftelsen på att vi faktiskt är bra i Årjäng kom för inte så längesedan. En person som tog sig an ett chefsjobb hos oss kom hit med skräckblandad förtjusning. Årjäng? Sin egen och andras uppfattning om kommunen var allt annat än positiv. Döm om vederbörandes förvåning när verkligheten var något helt annat. Vi fick höra att vi har en mycket professionell organisation. Trevliga, positiva och ambitiösa människor som gör ett bra jobb. Utom på en punkt. Marknadsföring. ”Ni måste ju marknadsföra er bättre, andra måste förstå hur bra ni är”.
Jag har också hört positiva kommentarer från annat håll. Ambulerande verksamheter som tycker det är trevligt att göra besök hos oss och våra patienter: ”Svårt att förklara men det är en annan atmosfär här”. 

Nåväl. Jag svävade visst ut en del här. Detta handlade ju om sommarsituationen och lönen som erbjuds. Men jag ville också berätta lite om hur vi har det. Om varför det är bra att jobba hos oss även när ”pengar inte är allt”. Mycket av jobbet handlar om andra saker än lön. Mycket av detta har vi i Årjängs hemsjukvård. Jag vågar faktiskt påstå det.

/Stefan

Tillbaka

Standard

Som ni märkt har det stått still här på bloggen ett tag. Men det har verkligen inte stått still i verksamheten, du vet den där verksamheten som är i gång dygnet runt och som alltid måste fungera.

Kanske kan bli svårt att summera allt men vi börjar med upphandling av särskilda boenden. Sjuksköterskor och distriktssköterskor i Årjängs kommuns hemsjukvård och på särskilda boenden har tidigare tillhört samma arbetsgrupp där kväll och helgtjänstgöring delats upp på samtliga. Från början av Januari har sjuksköterskor på särskilda boenden inrangerats till privat utförare och arbetar således för annan arbetsgivare. Under helgar, kvällar och nätter har alltså respektive arbetsgivare en varsin sjuksköterska i tjänst. Företaget som tog över driften av kommunens särskilda boenden har behövt inleda en rekryteringsprocess för att bemanna alla tjänster man behöver (utöver de som inrangerats). Tillåt mig säga att de gick på knock. De erbjöd löner som slår Årjäng med hästlängder. De fick till och med ansökningar från sjuksköterskor som arbetar i Norge. Sug på den!

Men kommunen då? Jo det innebär förstås att helgjobbandet duggar tätare. Dygnetruntbemanningen ska snurra på färre antal sjuksköterskor. Det först tilltänkta schemat med tillgänglig arbetskraft innebar mindre kontinuitet. I kombination med en för perioden mycket hög arbetsbelastning kan man säga att vi gick igenom en kris. Oron inför förändringen bidrog också förstås men känslan att ”detta håller inte” var ganska påtaglig. Mina fackliga vänner i Värmland har i diskussionen kring upphandlingen av särskilda boenden frågat ”men hur ska det gå med Årjäng då?”

I vår arbetsgrupp har det förstås varit mycket diskussioner. Fackliga representanter har varit i nämnden och berättat om läget inom respektive yrkesgrupp, vårdförbundets medlemmar har träffat nämnden separat… och, summa summarum förklarat att det hela håller på att krascha. Vi kommer inte fullt ut kunna göra vårt jobb.

Responsen från politiker? Vid sittande möte uttrycktes förståelse för belastningen och mötet kändes givande. Utifrån politiska besluten och de diskussioner som enligt uppgift förts i nämnden finns det dock inte fullt ut förståelse för att sjuksköterskor och distriktssköterskor behöver prioriteras. Vår oro och arbetsbelastning har mötts av något som närmast kan beskrivas som en axelryckning. Å andra sidan har man åtminstone tagit beslut på att verksamheten ska ”genomlysas”. Och, ytterst motvilligt gick politikerna med på att vi under genomlysningen fick ha en extra sjuksköterska som förstärkning.

Denna genomlysning ser jag vekligen fram emot. Önskvärt hade dock varit att man genomlyst ordentligt INNAN man tog beslut om att splittra sjuksköterskegruppen för att se vilka behov som behövs för att kunna bedriva hemsjukvård.

Så till bemanningen. Vi har skrivit avtal med bemanningsföretag för att kunna täcka upp där det fattas. Vi har vakanser och rekryteringsläget är inte det bästa… men det där känner nog de flesta till. Sjuksköterskebristen är ju inget nytt fenomen. Vidare så har en av våra trotjänare med lång och bred erfarenhet valt att sluta sin anställning hos oss. Ett kännbart tapp.

Så, det råder knappast tvivel om att arbetsgivarsidan nu måste presentera en lösning på situationen i hemsjukvåden. Både på kort och lång sikt. Arbetsgivaren är mycket väl medveten om situationen och diskussioner, senast i löneöverläggningen har varit konstruktiv. Vi är eniga om att vi måste kika utanför ramen och gemensamt hitta på lösningar för att få en långsiktig hållbar verksamhet. Men det är förstås mycket att ta hänsyn till i en kommun; många yrkesgrupper finns och politiska beslut ska beredas och fattas. Dessutom i en nämnd med en budget som inte går ihop.

Men löneöversyn… ja den har vi nyligen haft. I skrivande stund är det inte klart med några siffror men som jag ser det är lön en viktig faktor för att rekrytera och bevara sjuksköterskor i kommunen. I övriga frågor om hur kommunen ska bli en attraktiv arbetsgivare kan det säkert behöva utredas, stötas och blötas men här har arbetsgivaren möjlighet att agera. Nu. Här kan man ta ett stort steg mot att bli en attraktiv och konkurrenskraftig arbetsgivare.

Behov av åtgärder behövs som sagt, inte minst då man valt att anlita en extern utförare som direkt satte ner foten i lönefrågan. Man kan på ett vis säga att kommunen  konkurrerade ut sig själv. Dessutom i en kommun med pendlingsavstånd till våra vänner i väst som hejar på Northug och Björgen.

Så det var en liten uppdatering från Årjäng. Texter om sjuksköterskor brukar ofta vara negativa i dessa tider. Förhoppningsvis sker det positiva saker framöver. Nästa etapp är lönerna för 2015. Spännande tider!

Fortsättning följer

/Stefan

Var är valrörelsens offensiva satsningar på sjuksköterskorna?

Standard

Inför valet lovas det stort och smått. För ett tag sedan kunde vi läsa att vården var väljarnas viktigaste fråga. Men vad hände sen? Media verkar febrilt försöka hålla liv i frågan genom några dokumentärer. Idag 8/9 sänder TV4 ”Du gamla du fria” med fokus på missförhållanden inom hemtjänst och på äldreboenden. Men från politikerhåll verkar det tystare. Sjuksköterskebristen som debatterades friskt inför sommaren verkar bortglömd. Trots att det berättas om brister i vården som undernäring och felmedicineringar samt de höga ropen från vårdförbundets medlemmar verkar svaret från politikerna vara enbart tystnad. Från högersidan av den politiska mittfåran har vi fått höra att underbemanningen är enskilda anekdoter. Det återstår väl att se hur sammanställningen av bemanning och övertidsarbete under sommaren ser ut. Från vänstern hör vi om förbud mot vinster i välfärden för att man i stället ska återinvestera i verksamheten. Som anställd i offentlig sektor väntar jag fortfarande på denna ”återinvestering”. Kan ju tillägga att jag arbetat så länge att jag varit med om både höger och vänsterregeringar i både hög- och lågkonjunktur.

Så har vi senaste utspelet från socialdemokraterna då man ska råda bot på ungdomsarbetslösheten genom att skapa traineejobb i vården. Två flugor i en smäll. Kom igen nu! Vården behöver fyllas med kompetens. Inte outbildade (ointresserade?) ungdomar. När vi knappt har tid att ta hand om alla patienter hur ska vi då hinna handleda traineeungdomar?

Nej. Det här duger inte. När man i skolfrågan pratar om karriärtjänster för lärare och mindre klasser och barngrupper så tycker jag att man är mer luddig i sjukvårdsfrågan. Trots att tung och omfattande forskning tydligt visar samband mellan sjuksköterskebemanning och hälsa/ohälsa och liv/död kan politikerna inte vara tydliga med att man ska göra en satsning på sjuksköterskor. Inte  tar man detta i beaktande ens när vi ser dokumentärer om missförhållanden i sjukvårdsapparaten.  Anser politiker i största allmänhet inte att vi inte har någon kris? Eller är det så att de inte har en aning om hur krisen ska lösas?

Årjängs kommun är knappast ett undantag inför valet. Det talas svepande om trygg vård för äldre, seniorboenden mm men inte om det som verkligen krävs för en bra äldrevård; tillgången på kompetent arbetskraft. I skolfrågan är man mer tydlig. Ni som kommer från Värmland har knappast missat diskussionen om bygdeskolor och högstadium. Begreppet vilda västern har använts i samband med politikeravhopp och allmänt käbbel här i Årjäng. Och detta enbart för skolfrågan. Missförstå mig inte. Skolan är viktig. Jag har själv tre barn i skolan och är naturligtvis berörd av dessa beslut också. Men låt det inte gå överstyr som det har gjort. Jag anser att vi med Värmlands lägsta löner för sjuksköterskor/distriktssköterskor bland Värmlands kommuner i kombination med rekryteringssvårigheter just nu är på väg in i ett ganska allvarligt läge. Men detta diskuteras inte. Är sjukvårdsfrågan död? Eller anser man att den kan vänta? Inser politikerna hur läget egentligen är?

Snälla! ta ett rejält grepp om vården för att attrahera och bevara kompetent personal. Det kommer bli dyrt. Men har vi råd att snåla?

/Stefan

Arbetsbelastningens paradox

Standard

Äntligen är hösten här och med den en tätare sjuksköterskebemanning. En tre månader lång semesterperiod är över och vi kan återgå till en mer normal verksamhet. Sommaren har i mångt och mycket handlat om att hålla skeppet flytande och att utföra de mest ”akuta” åtgärderna och lägga den mer långsiktiga och förebyggande vården åt sidan. Prioriteringen har förstås varit mer strikt då vi måste räcka till för det mest väsentliga uppgifterna för att få det att gå runt.
Något som jag lagt märke till är dock det något paradoxala att ju fler patienter man har under sina vingar desto mindre patientkontakt blir det på ett arbetspass. Visst låter det märkligt. Jag har grubblat en del kring detta och är osäker på om det mer handlar om en känsla eller om den faktiska sammanlagda tiden för direkta patientmöten minskar. Kring varje vårdkontakt är det ju som bekant en hel del administrativa uppgifter som dokumentation,  planering och samordning. Ju fler patienter desto mer administrativa uppgifter helt enkelt. Och att varje enskilt patientmöte blir kortare råder det knappast några tvivel om. Men känslan är hur som helst att tiden på kontoret ökar på bekostnad av tiden ute på salarna.
I skrivande stund pågår programmet Kalla fakta på tv4. En läkare uppger där att han ägnar cirka 1 timmer per arbetsdag åt att träffa patienter och resten går åt till administrativa uppgifter.
Den administrativa bördan påtalas gång på gång både här och där. Mycket av de administrativa uppgifterna är bra och viktiga. Det handlar förstås om att kvalitetssäkra vården.  Men håller vi på att administrera sönder sjukvården?  Kanske. Tanken med exempelvis kvalitetsregister med tillhörande åtgärder och uppföljning är naturligtvis mycket god. Men att på många sätt öka de administrativa uppgifterna samtidigt som vi har en sjuksköterskebrist leder knappast till en säkrare vård. Det leder snarare till mindre kontakt med den vi ska hjälpa. I stället blir det snabba möten med patienter och frågor till undersklterskorna: ”Hur går det med nn? Aha ok bra!” Med de proffsiga undersköterskorna jag jobbar med så går det ihop men i det långa loppet är det inte bra. För att få det att bli riktigt bra behöver det vara balans mellan de administrativa uppgifterna och patientkontaken. I klartext: vi måste veta vad det handlar om när vi exempelvis fyller i uppgifterna i ett register. Det räcker inte med ett ifyllt formulär på en person där vi har namn, personnummer och en bild av ett ansikte. Vi måste kunna bedriva ett arbete där vi verkligen känner de patienter vi har hand om. Att mäta och kvalitetssäkra vården är viktigt. Men att mäta hälsa utan att se och lära känna patienten leder knappast till kvalitetssäkring.
Nästa steg är att se till att vi följer den senaste forskningen; Tätare sjuksköterskebemanning är en garanti för bra sjukvård. Har man tid för patientmöte och korrekta bedömningar samt att man kan kombinera detta med administrativ kvalitetssäkring så får vi en oerhörd kvalitetshöjning. Arbetet med kvalitetssäkring får inte ske på bekostnad av det patientnära arbetet. För då får vi ingen högre kvalitet.
Vi kan inte förlita oss helt på instrumenten. Det som allt i grunden vilar på är sjuksköterskans kompetens. Där har vi fundamentet. Börja bygga därifrån!
/Stefan

Satsa rätt!

Standard

Valåret gör sig påmint och politikerna börjar hitta på idéer om hur man ska lösa vårdkrisen. Det gäller ju att sälja ett koncept som lockar väljare. Från högersidan hör vi Filippa Reinfeldt som vill förenkla valideringen för sjuksköterskor som har utbildning i andra länder än Sverige. Detta samtidigt som uppskattningsvis en tredjedel av sjuksköterskor som får sin examen i Sverige väljer att jobba i Norge. Å andra sidan har vi Mats Eriksson (M), ordförande för sjukvårdsdelegationen i Sveriges kommuner och landsting som inte anser att vi har en vårdkris, att de historier som hörs är enstaka anekdoter (studio 1, 14/7). Vidare hänvisar han till undersökningar som visar att sjuksköterskorna är nöjda samt att löneutvecklingen för sjuksköterskor har varit högre än andra yrkesgrupper de senaste åren. Enligt mig säger det dock en hel del om utgångsläget för lönerna. Övriga kommentarer kan ni med fördel läsa på diverse facebooksidor där länken med hans uttalanden finns

Hur som helst så verkar moderaterna inte överens om man jämför Mats och Filippas inlägg om vårdens situation.

Så har vi Stefan Löfvens utspel som ska slå två flugor i en smäll. Ungdomsarbetslösheten och bristen på utbildad personal i vården ska lösas med en satsning på 2,8 miljarder per år till ett ”äldrelyft”. Nu gäller detta kanske inte direkt sjuksköterskor men sannolikt indirekt då sjukvården i mångt och mycket leds av sjuksköterskor. Personligen tycker jag även detta förslag verkar lite tokigt. Om inte de arbetslösa ungdomarna redan kommit på tanken att knacka på dörren till äldreboendet för att få en försörjning tror jag faktiskt att 2,8 miljarder per år skulle göra bättre nytta på annat håll. Att trycka in personer i vården utan att de själva egentligen vill detta gagnar sannolikt ingen. Vi behöver motiverade undersköterskor i vårdlaget.

Nej, det både höger- och vänsterpolitiker måste inse är att det krävs satsningar på arbetsmiljö och löner för att ”locka” personer till vårdyrken. Dåliga arbetstider, låg lön med dålig löneutveckling samt brist på fortbildning och kompetensutveckling är knappast något som lockar. Att göra det enklare att validera sjuksköterskeexamen eller att satsa 2,8 miljarder på arbetsmarknadspolitiska åtgärder löser knappast vårdens utmaningar. Det svensk hälso- och sjukvård behöver är hälsosamma arbetstider, bra arbetsmiljö och bra löner. Då kommer ungdomarna att söka sig till vården och sjuksköterskestudenter stanna kvar i svensk sjukvård efter examen för att vara med och bygga framtidens välfärd, en välfärd av högsta internationella klass!

/Stefan

Slut på semestern

Standard

Då var fyra veckors sommarledighet över. I morgon blir det att ta på västen och ”stämpla in”. Med anledning av brist på vikarier var vi tvungna att för andra året i rad dela upp semestern i tre perioder. Att gå på semester så här tidigt (eller vänta till augusti också för den delen) kanske inte är det mest optimala. Ungarna är ju kvar i skolan en dryg vecka i början innan man kan få vara en del av deras sommarlov. Sen så känns det väl si så där att veta att semestern nu är slut när två månader av sommaren återstår. Dessutom är det nu två månader när vi inte har ordinarie bemanning. Sommaren innebär ju per definition ökad belastning för ordinarie personal. Vanligtvis en period vila och en period jobb. Nu har alltså perioden med lägre ordinarie bemanning ökats med en månad dvs den är dubbelt så lång. Trots detta har det ändå varit skönt med fyra veckors vila från arbetet. En period att samla krafter innan man drar igång och kör ett år till.
Sommarsemestern är något vi ska vara rädda om. Det är en lagstadgad rättighet att få fyra sammanhängande veckors ledighet under perioden juni, juli och augusti. Att utnyttja detta anser jag är viktigt ur framför allt två perspektiv. Det ena är vilan i sig. Helt enkelt att koppla bort arbetet och ladda batterierna. Det andra är att rätten till sommarsemester är ifrågasatt (!) Att ta bort denna rättighet skulle kunna lösa krisen i vården under somaren. Enligt uppgift finns det ”krafter inom SKL som vill ta bort denna rättighet”. Det kan förvisso kännas lockande att anta erbjudande från arbetsgivaren att stå över en semestervecka mot en ekonomisk ersättning typ bonus. Men då ökar också argumenten för att sommarledigheten faktiskt inte behövs. Frågar du mig så tror jag faktiskt att vi behöver sammanhängande vila på sommaren. Tänk dig värsta scenariot; att semestern fördelas över hela året. Man jublar knappast om man får sin ledighet i november.
Nu kanske jag överdrev en aning men jag tycker ändå att vi ska ha rätten till ledighet i åtanke när sommaren kommer. Bonus kan verka lockande men hellre bättre arbetsmiljö och högre lön hela året. Det skulle nog lösa mycket.
Då återstår bara att för denna gång önska en fortsatt härlig sommar och ett spännande avslut på fotbolls-VM. För oss som skulle vilja haft med Sverige i VM kommer förstås inte spänningen i närheten av straffdramat som utspelade sig den 10 juli för exakt 20 år sedan. Till er som är så unga att ni inte kommer ihåg kan jag upplysa er om att Sverige hämtade hem ett brons men att de flesta idag främst minns straffläggningen i kvartsfinalen mot Rumänien. Jag gissar ändå på att någon redan berättat detta 😀
Nog om fotboll! Nu önskar jag er en skön vila och vackert väder!
På återseende
/Stefan

Vad är positivt med ditt jobb?

Standard

Det mullrar och kokar rejält kring sjuksköterskebristen i allmänhet och arbetsvillkoren i synnerhet just nu. Dagligen kan vi ta del av nyheter om uppror, akuta lösningar och oro för patientsäkerheten. Men varför stannar vi då kvar i yrket om det är så hemskt som det låter?
Ibland kan det nog vara bra att stanna upp och tänka till.
Ganska nyligen var jag på en arbetsmiljöutbildning. En fråga som ställdes av föreläsaren var: ”vad är positivt med ert jobb? ” Frågan följdes av tystnad. Det där var vi inte riktigt förberedda på. Vi lyckades förstås krafsa fram några positiva svar till slut men det blev en liten tankeställare. Nu har jag förstås grubblat lite mer och inser att yrket trots allt är riktigt bra. I grund och botten kan jag gå tillbaka till där allt en gång började för ungefär 14-15 år sedan. ”Jag vill jobba med människor”. Det fanns förstås behov av personal inom vården så varför inte testa?
Kanske var man lite mer vågad på den tiden? Jag tänkte inte så mycket på det då men nu i efterhand kan jag tycka att det var lite udda eller hur man ska uttrycka det. Jag stod i startgroparna för vuxenlivet, hade muckat för inte så längesedan, jobbat i butik och försökte hitta ackorden i något som skulle föreställa ett rockband. Dessutom född, uppvuxen och boende i en bruksort. Att välja bruket var förstås aldrig ett alternativ men vården hade jag nog inte grubblat så mycket på inför studenten. Men så blev det. Och jag trivdes utmärkt. Det var en ny värld som öppnade sig.
Sen gick det ganska fort. Undersköterskeutbildningen revs av på drygt ett år och tog mig vidare till slutenvården. Sen vidare till det stora klivet in på Karlstads universitet och sjuksköterskeprogrammet. På den vägen är det. I dagarna har jag varit legitimerad i nio år.
Jag ville ju jobba med människor och det har varit många som passerat under resans gång. Yrket har gett förmånen att lära känna alla typer av människor. Den helt alldagliga ”farfar” i radhuset, en multisjuk ”farmor”, ”den konstiga gubben” och en hel del människor som du inte trodde fanns. Alla dessa människor är med och berikar yrket. Var och en på sitt sätt. Inte minst den äldre befolkningen. Vårdyrket ger unik erfarenhet om hur olika liv kan se ut och utbildningen ger intellektuell stimulans. Men hur vi än vrider och vänder så kommer vi nog inte i närheten av den livserfarenhet som de gamla bär med sig. Att ta del av detta är en av många positiva saker med mitt jobb.  Kanske är det just därför jag trivs bra med ”äldrevården”. Jag må ha en akademisk examen med en specialistutbildning på det men vad livet handlar om vet jag i jämförelse väldigt lite om. Jag kan lotsa patienter rätt i vårdapparaten, ta hand om och vårda människor som är i behov av min hjälp. Men när det kommer till frågan om hur själva livet ska levas får jag backa, lyssna och reflektera. Och ta del av de äldres visdom. Kanske är det denna blandning som är det bästa när allt kommer omkring. Det ryms mycket visdom under taket på ett kommunalt särskilt boende.
Kampen för bättre arbetsmiljö och rättvisa löner är också en kamp för att höja statusen på världens bästa yrke. Vi fortsätter för att det trots allt finns många positiva aspekter på det vi gör.

Apropå äldres visdom så har jag i släktskapet en dam som är inne på sitt 99:e år. Under ett samtal var det som om hon sammanfattade nästan hundra års livserfarenhet;  ”om man sköter sig och får vara frisk går det bra”.
Det var allt för denna gång. Nu börjar min sommarsemester men det dyker säkert upp något inlägg lite då och då.

/Stefan